Ett helt år har jag sett fram emot att få fira min favorithögtid i Sverige med älskade släkten. Även om jag är ofantligt tacksam för att jag fick uppleva amerikansk Jul, finns det inget som slår en klassisk, svensk jul á la familjen Andreasson! Årets Julafton visade sig bli helt perfekt, och tillsammans med mina kära åt jag julbord, lyssnade på julmusik, tog in julstämningen, delade ut julklappar och njöt av att spendera den mysigaste dagen på året med de som betyder mest. 

 

För ett tag sedan var det mormors födelsedag, och för att fira det samlades vi allihopa hemma hos henne och åt en väldigt god middag!

 

Idag samlades alla Rudebeckare i Hagakyrkan för att fira in jullovet och ha julavslutning. Vi fick lyssna på både tal och körsång, följt av fika i klassrummet. Många god-jul-kramar senare gick jag tillsammans med ett gäng kompisar och åt lunch på El Corazon. Vi satt många timmar och pratade innan vi fortsatte jakten på julklappar som vi snart gav upp och begav oss till da Matteo för en fika. Sammanfattningsvis var det en väldigt mysig julavslutningsdag!

 

I söndags var revyveckan officiellt sett över, och detta firade jag och några vänner med att gå till North American Sports Bar efter sista föreställningen. Men firandet var inte slut där, utan i måndags firade vi inofficiellt i form av revyfest. Kvällen började hos Mikaela med mat och drinkar och slutade oväntat nog hos Veronica där hela Rudebecks trängdes och dansade. Roligt var det i alla fall!

 

I går ägde ytterligare en av Rudebecks äldsta traditioner rum, den årliga Julfesten. Ettorna dansade, kören sjöng, bandet spelade, konferenciererna pussades, det bjöds på fika och samtliga hade det väldigt trevligt. Något trötta efter det konstanta firandet, tog vi in julstämningen och fäste uppmärksamheten på showen. Idag fortsatte vi väcka liv i julkänslan och jagade julklappar på stan, utan framgång. Och, för en gång skull, har jag ägnat kvällen åt något annat än skolarbete och istället gjort sådant som jag inte haft tid att göra på flera månader! 

Hösten har galopperat förbi i en hastighet hög som aldrig förr. Och det menar jag när jag säger det! Inte ens förra hösten, som spenderades med att varje dag uppleva nya saker i Kalifornien, gick lika snabbt som den här hösten har. Vintern, och nästintill Julen, har kommit. Julmyst har jag dock gjort sedan länge, i form av julmusik, pepparkakor och julläsning. Dagens datum visar Lucia med stora bokstäver, och även om jag definitivt har märkt av luciafirandet, så har fokuset istället legat på något helt annat. Den gågna veckan har jag och restrerande årskurs 2 på Rudebecks nämligen jobbat på en revy som idag hade premiär. Det har krävts mycket planering och slit men idag fick vi till slut till allt, precis i tid för första föreställningen. Veckan har varit ansträngade och uttröttande, men samtidigt extremt rolig. Jag, som en del av centralkommittén, påbörjade arbetet för längesedan i form av strukturering av arbetet och åter planering, och det har varit roligt ända sedan dag ett! Jag har fått chansen att träffa många i min nya årskurs, med tanke på att jag precis började gå i skolan med dem efter utbytesåret. Idag var det premiär för årskurs 1, vilken följdes av hets i stora trappan i sann Rude-anda tills ettorna mjukats upp från att vara vettskrämda till att hetsa tillbaks.

Åh, vilken fin vecka det har varit. Eller, vilken bra höst det har varit, kanske jag borde säga. För årstiden som egentligen står längst ner på listan över favorittider på året, har varit bjudit på oändligt många fina minnen. Jag kan helt ärligt säga att jag, sedan jag kom hem från Amerika, aldrig varit så nöjd med mitt svenska liv. Det som innan usaäventyret var grått och dassigt har nu fått ett nytt utseende och är färgstarkare än någonsin. Något jag är säker på, är att nyförälskelsen beror på hur jag förändrades i USA. Atascadero lärde mig hur jag vill leva, hur jag blir en livsnjutare. Kalifornien gav mig allt det jag suktat efter i stort sett hela mitt liv. Ni vet den där tillfredställelsen när man till slut klarat av något man längtat efter länge, som att göra bra ifrån sig på ett prov eller köpa de där speciella skorna? Tänk er den känslan tusen gånger om. För så länge som jag har längtat efter och undrat över det där utbytesåret, då måste känslan bara vara maximal. Jag gjorde det. Ett lugn har lagt sig över mig sedan jag kunde uttala de tre orden. Det året var så bra, så bra, så fruktansvärt bra för mig. Klyschigt som det låter, men jag lärde verkligen känna mig själv. Saken är den, att jag redan tidigt i år, kände att jag kunde säga att "jag gjorde det". Enda sedan jag kunde säga det till mig själv utan det minsta tvivel, har jag blivit så mycket säkrare på mig själv. Ego-boost miljontals gånger om. Med vinnarkänslan blev livet allt jag ville att det skulle vara.

 

Och vet ni vad som är så fantastiskt! Lyckorusen från att stå högst upp på prispallen fanns vid min sida genom hela mitt ävertyrliga amerikanska liv, den mysiga perioden jag jobbade, alla somriga dagar med kompisar, vilda nätter och resor över all förväntan. Och de visade sig bli ganska så permanenta livskamrater då de fortfarande pirrar till titt som tätt. Jag har lärt mig att sortera bort känslor som är motsatsen till lyckorus, och bara att veta att jag är stark nog att göra något sånt som var så svårt för mig innan, det gör mig varm av lycka. Jag väljer hur mitt liv ska se ut nu. Det kallar jag livskvalitet!

Okay, so i decided to write in english from now on. I was sitting here, in my room, writing an essay for my english class and i realized how much of my english i lost already. It is extremely sad... But I am going to do something about it by writing on this blog in english.

 

Life is going so fast. I feel like it was yesterday i got back to sweden, like it definitely wasnt more than two months since i saw my american friends for the last time. I honestly cant understand how its all over. It doesnt make sense in my brain. But neither does it make sense that i was actually there. It was just a dream, and boom. its gone. it left me, without anyone. And the worst part is that im forgetting about it. i cant help it. the memories are hidden somewhere deep down in my brain. and i cant find them anymore. im looking and looking to remember and relive those memories, but i cant find them. I dont understand why. Its like this whole year, with all its experiences and memories, is just slipping away through my fingers. time after time, i try to grab it, but i cant. it hurts. i want to chase it, run after it and never stop until i catch it. but its pointless. it will never come back to me. from now on, it will only be more and more distanced to me. 

Äter favoritfrukosten och lyssnar på soundcastet till Känn ingen sorg. Åh, vad jag önskar att varje dag kunde börja så här. Men sommarlovets sista vecka har börjat. 48 timmar kvar innan jag sitter i skolbänken igen, på saknade och fruktade Sigrid Rudebecks. Det finns nog ingenting på den här planetet som jag känner lika stor hatkärlek till, som den skolan. Den var mitt andra hem året innan jag gav mig ut på mitt äventyr. Jag lärde mig att älska de trånga, syrefattiga klassrummen, de slingrande korridorerna och trappuppgångarna, de traditioner hela skolan samlades för att fira, men fram för allt; min andra familj. Allt detta gjorde att jag, varje gång tryckte in portkoden och klev in i entréen, fylldes av lugn. Men kikar man på baksidan av den färgglada och kärleksfulla fasaden, så dröjer det inte länge innan man hittar svarta moln av stress och ångest. Bakom de flesta glada ansiktena du möter i trapphuset, döljer sig en fruktansvärd press att prestera.

 

Och det är detta som gör att jag hatar skolan lika mycket som jag älskar den. Jag ser fram emot att bli en del av min stora familj igen, att få ta del av alla traditioner och att spendera dagarna i en atmosfär där alla vill lära. Men sekunden efter jag drömmer om allt det där, blir jag påmind om alla de väntande läxor, inlämningar och prov som kommer att jaga mig i högsta hastighet ner i graven. 

Tjolahopp. Är hemma från släktkalaset now. Är riktigt trött och känner att jag är på väg att bli sjuk så jag ska ta en GG kväll hemma i soffan och gå och lägga mig riktigt tidigt. Håller på att flytta över till devote så ska fixa lite med det ikväll också. Kör på den tillfälliga headern jag har nu på devote också, hoppas det är okej my dears? Ska mixtra ihop en ny så fort jag får syn på ett okej foto.

Idag var jag ju som sagt på mässa idag. Har lite bilder från den. Har en video också från när dom sjunger men den tar 17 år att ladda upp på videofyme så lägger upp den senare isånnafall!

Iallfall, nu ska jag iväg på konfirmationsmässa Hannapanna. Blir nog trevligt! Puss